Elektriska skador: hur man bedömer dem, vad man ska göra

Elektriska skador: Även om elolyckor som inträffar oavsiktligt i hemmet (t.ex. att röra vid ett eluttag eller stötas av en liten apparat) sällan leder till betydande skador eller följdsjukdomar, orsakar oavsiktlig exponering för högspänningsströmmar nästan 300 dödsfall varje år i Förenta staterna

Det finns > 30 000 elolyckor utan dödlig utgång/år i USA och elektriska brännskador står för cirka 5 % av antagningarna till brännskador i USA.

Elektriska skador, patofysiologi

Klassiskt lärs det ut att svårighetsgraden av skada från elektricitet beror på Kouwenhoven-faktorer:

  • Typ av ström (direkt [DC] eller växelström [AC])
  • Spänning och strömstyrka (mått på strömstyrka)
  • Exponeringens varaktighet (långvarig exponering ökar skadornas svårighetsgrad)
  • Kroppsmotstånd
  • Aktuell väg (som avgör vilka specifika vävnader som är skadade)

Den elektriska fältstyrkan, en kvantitet som nyligen har tagits i beaktande, verkar dock förutsäga skadans svårighetsgrad mer exakt.

Elektricitet: Kouwenhoven-faktorer

Växelström ändrar riktning ofta; det är den typ av ström som vanligtvis levereras till hushåll i USA och Europa.

Likström flyter konstant i samma riktning; det är den typ av ström som levereras av batterier.

Defibrillatorer och elkonverteringsenheter levererar vanligtvis likström.

DEFIBRILLATORER, ÖVERVAKNINGSDISPLAYER, BRÖSTKOMPRESSIONSANORDNINGAR: BESÖK PROGETTI MEDICINSKA BÄS PÅ NÖDSTOPP

Hur växelström skadar kroppen beror till stor del på frekvensen.

Lågfrekvent växelström (50-60 Hertz) används i inhemska system i både USA (60 Hertz) och Europa (50 Hertz).

Eftersom lågfrekvent växelström orsakar intensiv muskelkontraktion (tetany), vilket kan låsa händerna på strömkällan och förlänga exponeringen, kan det vara farligare än högfrekvent växelström och är 3 till 5 gånger farligare än likström av samma spänning och strömstyrka.

Exponering för likström tenderar att orsaka en enstaka konvulsiv sammandragning lättare, vilket ofta kastar bort motivet från strömkällan.

DEFIBRILLATORER, BESÖK EMD112 -STÅLEN PÅ NÖD EXPO

Elektriska brännskador: effekten av spänning och strömstyrka på skadans svårighetsgrad

För både växelström och likström gäller att ju högre spänning (V) och strömstyrka (A) är, desto större blir den elektriska skadan (för samma exponering).

Hushållsströmmen i USA sträcker sig från 110 V (standarduttag) till 220 V (används för stora apparater, t.ex. kylskåp, torktumlare).

Högspänningsströmmar (> 500 V) tenderar att orsaka djupa brännskador, medan lågspänningsströmmar (110 till 220 V) tenderar att orsaka muskelspänningar och orörlighet vid strömkällan.

Den maximala strömstyrkan som kan orsaka sammandragning av armböjningsmusklerna, men ändå låta försökspersonen släppa sin hand från strömkällan, kallas en släppström.

Släppströmmen varierar beroende på kroppsvikt och muskelmassa.

För en man på 70 kg i genomsnitt är släppströmmen cirka 75 milliampere (mA) för likström och cirka 15 mA för växelström.

En lågspänning 60 Hz växelström som passerar genom bröstkorgen under ens en bråkdel av en sekund kan orsaka kammarflimmer, även vid strömstyrkor så låga som 60-100 mA; med likström krävs ca 300-500 mA.

Om strömmen når hjärtat direkt (t.ex. via en hjärtkateter eller elektroderna på en pacemaker) kan även en strömstyrka på < 1 mA inducera flimmer (i både växel- och likström).

Vävnadsskador på grund av exponering för elektricitet orsakas främst av omvandling av elektrisk energi till värme, vilket resulterar i termiska skador.

Mängden värme som avges är lika med strömstyrka 2× motstånd × tid; sålunda, under en given ström och varaktighet, tenderar vävnaden med det högsta motståndet att lida mest skada. Kroppens motstånd (mätt i ohm/cm2) tillhandahålls huvudsakligen av huden, eftersom alla inre vävnader (utom ben) har ett försumbart motstånd.

Hudens tjocklek och torrhet ökar motståndet; torr, välkeratiniserad och intakt hud har i genomsnitt värden på 20 000-30 000 ohm/cm2.

En förhårdad, förtjockad palm eller växt kan ha ett motstånd på 2-3 miljoner ohm/cm2; däremot har tunn, fuktig hud ett motstånd på cirka 500 ohm/cm2.

Motståndet hos skadad hud (t.ex. från skärsår, skrubbsår, nålstick) eller fuktiga slemhinnor (t.ex. mun, ändtarm, slida) kan vara så låg som 200-300 ohm/cm2.

Om hudmotståndet är högt kan mer elektrisk energi försvinna genom huden, vilket resulterar i omfattande hudbrännskador, men mindre inre skador.

Om hudens motstånd är lågt är hudbrännskador mindre omfattande eller saknas, och mer elektrisk energi överförs till inre strukturer.

Således indikerar frånvaron av yttre brännskador inte frånvaron av elektrisk skada, och svårighetsgraden av yttre brännskador indikerar inte svårighetsgraden av elektrisk skada.

Skador på inre vävnader beror på deras motstånd såväl som strömtäthet (ström per ytenhet; energin är mer koncentrerad när samma strömintensitet passerar genom en mindre yta).

Till exempel, när elektrisk energi passerar genom en arm (främst genom vävnader med lägre motstånd, t.ex. muskler, kärl, nerver), ökar strömtätheten i lederna eftersom en betydande andel av ledens tvärsnittsarea består av högre motståndsvävnader (t.ex. ben, senor), vilket minskar vävnadens nedre motståndsområde; sålunda tenderar skador på vävnader med lägre motstånd att vara allvarligare i lederna.

Strömmens väg genom kroppen avgör vilka strukturer som kommer att skadas.

Eftersom växelström ständigt ändrar riktning, är de vanligaste termerna "ingång" och "utgång" olämpliga; 'källa' och 'grund' är mer exakta.

Handen är den vanligaste källpunkten, följt av huvudet.

Foten är den vanligaste jordpunkten. Strömvandring mellan armarna eller mellan armen och en fot kommer sannolikt att passera genom hjärtat, vilket kan orsaka arytmi.

Denna ström tenderar att vara farligare än strömmen som går från den ena foten till den andra.

Ström riktad mot huvudet kan skada det centrala nervsystemet.

Första hjälpen Träning – Brännskada. Första hjälpen kurs.

Elektrisk fältstyrka

Styrkan hos det elektriska fältet är intensiteten av elektriciteten över det område som det appliceras på.

Tillsammans med Kouwenhoven-faktorerna bestämmer den också graden av vävnadsskada.

Till exempel resulterar 20 000 volt (20 kV) fördelat genom kroppen på en man som är cirka 2 m lång i en fältstyrka på cirka 10 kV/m.

På liknande sätt resulterar 110 volt, när den appliceras över endast 1 cm (t.ex. ett barns läppar), i en liknande fältstyrka på 11 kV/m; detta förhållande förklarar varför så lågspänningsskador kan orsaka vävnadsskador av samma svårighetsgrad som vissa högspänningsskador som appliceras över större områden.

Omvänt, när man överväger spänning snarare än elektrisk fältstyrka, kan minimala eller obetydliga elektriska skador tekniskt klassificeras som högspänning.

Till exempel innebär chocken du får av att krypa fötterna på en matta på vintern tusentals volt, men orsakar helt försumbara skador.

Effekten av det elektriska fältet kan orsaka skada på cellmembranet (elektroporation) även när energin är otillräcklig för att orsaka termisk skada.

Elektriska skador: patologisk anatomi

Appliceringen av ett lågintensivt elektriskt fält orsakar en omedelbar obehaglig känsla ("chocken"), men orsakar sällan allvarliga eller permanenta skador.

Appliceringen av ett högintensivt elektriskt fält orsakar termisk eller elektrokemisk skada på inre vävnader.

Skadan kan bl.a

  • Hemolys
  • Koagulering av proteiner
  • Koagulationsnekros av muskler och andra vävnader
  • Trombos
  • Dehydrering
  • Avulsion av muskler och senor

Skador från ett högintensivt elektriskt fält kan orsaka betydande ödem, som, eftersom blodproppar i venerna och musklerna sväller, orsakar kompartmentsyndrom.

Betydande ödem kan också orsaka hypovolemi och hypotoni.

Muskelförstöring kan leda till rabdomyolys och myoglobinuri och elektrolytobalanser.

Myoglobinuri, hypovolemi och hypotoni ökar risken för akut njurskada.

Konsekvenserna av organdysfunktion är inte alltid relaterade till mängden förstörd vävnad (t.ex. kan kammarflimmer inträffa med relativt liten vävnadsförstöring).

symtomatologi

Brännskador kan vara tydligt avgränsade på huden även när strömmen tränger oregelbundet in i djupare vävnader.

Allvarliga ofrivilliga muskelsammandragningar, kramper, ventrikelflimmer eller andningsstillestånd kan uppstå på grund av skador på centrala nervsystemet eller musklerna.

Skador på hjärnan, ryggrads- sladd eller perifera nerver kan orsaka olika neurologiska underskott.

Hjärtstopp kan uppstå i frånvaro av brännskador, som vid olyckor i badrummet (när en våt person [i kontakt med golvet] får en 110 V-ström, t.ex. från en hårtork eller radio).

Barn som biter eller suger på nätsladdar kan få brännskador på mun och läppar.

Sådana brännskador kan orsaka kosmetiska missbildningar och försämra tillväxten av tänder, käkar och käkar.

Blödning i labiala artärer, som är ett resultat av att sårskorpan faller 5-10 dagar efter trauma, förekommer hos upp till 10 % av dessa barn.

En elektrisk stöt kan orsaka kraftiga muskelsammandragningar eller fall (t.ex. från en stege eller tak), vilket resulterar i luxation (elektrisk chock är en av få orsaker till bakre axelluxation), kot- eller andra benfrakturer, skador på inre organ och annan påverkan skador.

Milda eller dåligt definierade fysiska, psykologiska och neurologiska följdsjukdomar kan utvecklas 1-5 år efter skadan och resultera i betydande sjuklighet.

Elektriska brännskador: Diagnos

  • Komplett läkarundersökning
  • Ibland EKG, hjärtenzymtitrering och urinanalys

När patienten har tagits bort från strömmen bedöms hjärtstillestånd och andningsstopp.

Nödvändig återupplivning utförs.

Efter initial återupplivning undersöks patienter från topp till tå för traumatiska skador, särskilt om patienten har fallit eller kastats.

Asymtomatiska patienter som inte är gravida, inte har några kända hjärtsjukdomar och som endast har exponerats kortvarigt för hushållsström har vanligtvis inga betydande akuta inre eller yttre skador och det finns inget behov av ytterligare tester eller övervakning.

För andra patienter bör EKG, CBC med formel, hjärtenzymtitrering och urinanalys (för att kontrollera myoglobin) övervägas. Patienter med förlust av medvetande kan behöva en datortomografi eller MRT.

Behandlning

  • Stänger av strömmen
  • Återupplivning
  • Analgesi
  • Ibland hjärtövervakning i 6-12 timmar
  • Sårvård

Prehospital behandling

Första prioritet är att bryta kontakten mellan patienten och strömkällan genom att stänga av strömmen (t.ex. genom att lösa ut strömbrytaren eller stänga av strömbrytaren, eller koppla bort enheten från eluttaget).

Högspännings- och lågspänningsledningar är inte alltid lätta att skilja, särskilt utomhus.

VARNING: Om man misstänker högspänningsledningar, för att undvika att chocka räddaren, bör inga försök göras att befria patienten förrän strömmen har kopplats bort.

Återupplivning

Patienterna återupplivas och utvärderas samtidigt.

Chock, som kan bero på trauma eller mycket omfattande brännskador, behandlas.

Formler för beräkning av vätskorna som ska infunderas för återupplivning av klassiska brännskador, som är baserade på omfattningen av hudbrännskador, kan underskatta vätskebehovet för elektriska brännskador; därför används inte dessa formler.

Istället titreras vätskor för att upprätthålla adekvat diures (cirka 100 ml/timme hos vuxna och 1.5 ml/kg/timme hos barn).

I fall av myoglobinuri är det särskilt viktigt att bibehålla adekvat diures, medan alkalinisering av urinen hjälper till att minska risken för njursvikt.

Kirurgisk debridering av stora mängder muskelvävnad kan också bidra till att minska myoglobinurisk njursvikt.

Intensiv smärta från en elektrisk brännskada bör behandlas med klok användning av EV-opioider.

BEHANDLING AV FÖRBRÄNNINGAR I RÄDDNINGSBETJÄND: BESÖK SKINNEUTRALSTÄNGEN PÅ NÖD EXPO

Elolyckor: andra åtgärder

Asymtomatiska patienter som inte är gravida, inte har några kända hjärtsjukdomar och som endast har exponerats kortvarigt för hushållsel har vanligtvis inga betydande akuta inre eller yttre skador som kräver sjukhusvistelse och kan skrivas ut.

Hjärtövervakning under 6-12 timmar är indicerat för patienter med följande tillstånd:

  • Arytmier
  • Bröstsmärta
  • Misstänkt hjärtskada
  • Eventuell graviditet
  • Alla kända hjärtsjukdomar

Lämplig stelkrampsprofylax och lokal behandling av brännsåret krävs.

Smärta behandlas med NSAID eller andra smärtstillande medel.

Alla patienter med större brännskador ska remitteras till ett specialistcentrum för brännskador.

Barn med brännskador på läppar bör remitteras till en specialist i pediatrisk ortodonti eller en käkkirurg med erfarenhet av dessa skador.

Förebyggande

Elektriska apparater som vidrör eller sannolikt kommer att vidröras av kroppen måste vara ordentligt isolerade, jordade och införda i kretsar som innehåller skyddande kretsbrytare.

Livräddande strömbrytare, som löser ut om ett strömläckage på till och med 5 milliampere (mA) upptäcks, är effektiva och lättillgängliga.

Säkerhetsskydd minskar risken i hem med små barn.

För att undvika skador från hoppström (ljusbågsskador) bör stolpar och stegar inte användas nära högspänningsledningar.

Läs också:

Patrick Hardison, berättelsen om ett transplanterat ansikte på en brandman med brännskador

Sår och sår: När ska man ringa ambulans eller åka till akuten?

Hyperbariskt syre i sårläkningsprocessen

Hur man snabbt och korrekt identifierar en patient med akut stroke i en prehospital miljö?

Källa:

MSD

Du kanske också gillar