Patienten klagar över suddig syn: vilka patologier kan associeras med det?

Suddig syn är det vanligaste synsymptomet. Det hänvisar vanligtvis till en gradvis insättande minskning av synens klarhet och motsvarar minskad synskärpa

Patienter med små synfältsdefekter (t.ex. orsakade av en liten näthinneavlossning) kan beskriva sina symtom som suddiga.

Etiologi av dimsyn

De vanligaste orsakerna till dimsyn inkluderar

  • Brytningsfel (den vanligaste orsaken i allmänhet)
  • Åldersrelaterad makuladegeneration
  • Grå starr
  • Diabetisk retinopati

Suddig syn har fyra allmänna mekanismer:

  • Opacifiering av normalt transparenta strukturer (hornhinna, kristallin lins, glaskropp) genom vilka ljusstrålar måste passera för att nå näthinnan
  • Patologier som påverkar näthinnan
  • Patologier som påverkar synnerven eller dess anslutningar
  • Brytningsfel

Vissa störningar kan ha mer än en mekanism.

Till exempel kan refraktionen försämras av en initial grå starr eller av reversibel svullnad av den kristallina linsen orsakad av dåligt kontrollerad diabetes.

Patienter med vissa störningar som orsakar dimsyn (t.ex. akuta hornhinneskador [såsom skrubbsår), sår, herpes simplex keratit, oftalmisk herpes zoster, akut vinkelglaukom) är mer benägna att uppvisa andra symtom såsom ögonsmärta och röda ögon. ögon.

Sällsynta sjukdomar som kan orsaka dimsyn är ärftliga optikusneuropatier (t.ex. dominant optisk atrofi, Lebers ärftliga optikusneuropati) och ärrbildning på hornhinnan orsakad av A-vitaminbrist.

Bedömning av dimsyn

Medicinsk historia

Historien om den aktuella sjukdomen bör fastställa debut, varaktighet och progression av symtom och om de är bilaterala eller unilaterala.

Symptomet bör definieras så exakt som möjligt genom att ställa en öppen fråga (t.ex. "beskriv vad du menar med suddig syn").

Till exempel är en förlust av detaljer inte detsamma som en förlust av kontrast.

Dessutom kan synfältsdefekter inte kännas igen som sådana av patienter, som istället kan beskriva symtom som att missa ett steg eller oförmåga att se ord när de läser.

Viktiga associerade symtom inkluderar ögonrodnad, fotofobi, myodesopsies, känsla av ljusblixtar (fotopsier) och smärta i vila eller vid ögonrörelser.

Effekterna av mörker (nattseende), ljus (dvs. orsakar oskärpa, starbursts, glorier, fotofobi), avstånd från ett föremål, och användningen av korrigerande linser, och om central eller perifer syn verkar vara mer påverkad, måste konstaterats.

Systemgenomgången innehåller frågor om symtom på möjliga orsaker, såsom ökad törst och polyuri (diabetes).

Den avlägsna patologiska historien bör uppmärksamma tidigare ögonskador eller andra diagnostiserade ögonsjukdomar och undersöka störningar som är kända för att vara riskfaktorer för ögonsjukdom (t.ex. högt blodtryck, diabetes, HIV/AIDS, systemisk lupus erythematosus, sicklecellanemi, störningar som kan orsaka hyperviskositetssyndrom som multipelt myelom eller Waldenströms makroglobulinemi).

Den farmakologiska historien bör innehålla frågor om användning av läkemedel som kan påverka synen (t.ex. kortikosteroider) och behandlingar för synstörningar (t.ex. diabetisk retinopati).

Suddig syn, objektiv undersökning

Icke-visuella symtom bedöms vid behov; dock kan ögonundersökning vara tillräcklig.

Att bedöma synskärpan är viktigt.

Många patienter anstränger sig inte maximalt.

Att ge tillräckligt med tid och uppmuntra patienten tenderar att ge mer exakta resultat.

Skärpan mäts helst medan patienten står 6 m från en Snellen ombord hängande på en vägg.

Om detta test inte kan utföras kan nära skärpa mätas med en bräda placerad 36 cm från ögat.

Mätningen av närseende ska utföras med läskorrigeringen på plats för patienter > 40 år.

Varje öga mäts separat medan det andra ögat är täckt med ett fast föremål (inte patientens fingrar, som kan spridas isär under testet).

Om patienten inte kan läsa den första raden i Snellen-diagrammet på ett avstånd av 6 m, testas synskärpan vid 3 m.

Om inget kan avläsas från tabellen ens på kortaste avstånd visar granskaren ett annat antal fingrar för patienten för att se om han/hon kan räkna dem.

Om så inte är fallet bedömer undersökaren om patienten kan uppfatta handens rörelse och ett ljus projiceras på ögat för att kontrollera om ljuset uppfattas.

Synskärpan mäts med eller utan patientens glasögon.

Om skärpan korrigeras med glasögon är problemet ett brytningsfel.

Om patienter inte har egna glasögon används ett nålhål.

Om ett nålhål inte finns tillgängligt kan man göra ett vid patientens säng genom att göra hål i kartong med en 18-gauge nål och variera diametern på varje hål något.

Patienterna väljer det hål som bäst korrigerar deras syn.

Pinhole refraktion är ett snabbt och effektivt sätt att diagnostisera brytningsfel, den vanligaste orsaken till dimsyn.

Men med pinhole refraktion är den bästa korrigeringen vanligtvis bara 8/10, inte 10/10.

Synundersökning är också viktig.

Direkta och konsensuella pupillreflexer till ljus bedöms med hjälp av oscillerande lamptest.

Synfält kontrolleras genom jämförelse och med ett Amsler-rutnät.

Hornhinnan undersöks för opacifiering, helst med en spaltlampa.

Den främre kammaren undersöks med avseende på celler och lysande kroppar med en spaltlampa om möjligt, även om resultaten av denna undersökning sannolikt inte förklarar dimsyn hos patienter utan smärta eller rodnad i ögonen.

Den kristallina linsen undersöks med avseende på opacitet, antingen med ett oftalmoskop, spaltlampa eller båda.

Oftalmoskopi utförs med ett direkt oftalmoskop.

Mer detaljer är synliga om ögonen är vidgade för oftalmoskopi med en droppe av ett sympatomimetikum (t.ex. fenylefrin 2.5 %), cykloplegiskt (t.ex. tropicamid 1 % eller cyklopentolat 1 %), eller båda; utvidgningen är nästan klar efter ca 20 min.

Så mycket av ögonbotten som är synligt undersöks, inklusive näthinnan, gula fläcken, fovea, kärl och optisk disk och dess kanter.

För att se hela ögonbotten (dvs för att se en perifer näthinneavlossning) måste undersökaren, vanligtvis en ögonläkare, använda ett indirekt oftalmoskop.

Intraokulärt tryck mäts.

Varningsskyltar

Följande resultat är särskilt oroande:

  • Plötslig förändring i synen
  • Ögonsmärta (med eller utan ögonrörelser)
  • Synfältsdefekter (från historia eller undersökning)
  • Synlig retinal eller optisk diskavvikelse
  • HIV/AIDS eller andra immunsuppressiva sjukdomar
  • En systemisk störning som kan orsaka retinopati (t.ex. drepanocytos [sicklecellanemi], eventuellt hyperviskositetssyndrom, diabetes, högt blodtryck)

Tolkning av fynd

Symtomatologi hjälper till att föreslå en orsak.

Om synskärpan korrigeras med glasögon eller ett nålhål, är sannolikt ett enkelt brytningsfel orsaken till grumlingen.

Förlust av kontrast eller bländning kan också orsakas av grå starr, vilket måste beaktas.

Varningssignaler tyder dock på en allvarligare oftalmologisk störning och behov av en fullständig undersökning, inklusive spaltlampsundersökning, tonometri, oftalmoskopisk undersökning med pupillvidgning och, beroende på resultaten, eventuell omedelbar eller fördröjd oftalmologisk konsultation.

Specifika retinala tecken gör att en orsak kan föreslås (se tabell Tolkning av retinalfynd).

Suddig syn, undersökningar

Om skärpan korrigeras adekvat genom refraktion, remitteras patienterna till en optiker eller ögonläkare för en rutinmässig formell refraktionsundersökning.

Om synskärpan inte korrigeras genom refraktion, men inga varningssignaler finns, remitteras patienterna till en ögonläkare för rutinbedömning.

Med vissa varningstecken remitteras patienter för akut eller omedelbar oftalmologisk utvärdering.

Patienter med symtom eller tecken på systemisk sjukdom bör remitteras för lämpliga undersökningar:

  • Diabetes: digital eller rutinmässig blodsockermätning
  • Dåligt kontrollerad hypertoni och akut hypertensiv retinopati (blödningar, exsudat, papillödem): urinundersökning, njurfunktionstester, blodtrycksövervakning och EKG
  • HIV/AIDS och retinala abnormiteter: HIV-serologi och CD4+-räkning
  • Systemisk lupus erythematosus och retinala abnormiteter: antinukleära antikroppar, erytrocytsedimentationshastighet och blodvärde med formel
  • Waldenströms makroglobulinemi, multipelt myelom eller drepanocytos (sicklecellanemi): fullständigt blodvärde med differentialräkning och andra tester (t.ex. serumproteinelektrofores) enligt klinisk indikation

Behandling av dimsyn

De underliggande störningarna behandlas.

Korrigerande linser kan användas för att förbättra synskärpan, även när patologin som orsakar grumling inte enbart är ett brytningsfel (t.ex. tidig grå starr).

Läs också:

Emergency Live Ännu mer...Live: Ladda ner den nya gratisappen för din tidning för IOS och Android

Brännskador på ögonen: vad de är, hur man behandlar dem

Kornea skavsår och främmande kroppar i ögat: vad ska man göra? Diagnos och behandling

Riktlinjer för sårvård (Del 2) – Förbandssår och rivsår

Kontusioner och rivsår i ögat och ögonlock: diagnos och behandling

Hur man sköljer ögat och utför ögonlocksvinkling

Makuladegeneration: Faricimab och den nya terapin för ögonhälsa

Vävnaden som inte finns där: Colobom, en sällsynt ögondefekt som försämrar ett barns syn

källa:

MSD

Du kanske också gillar