Ny EU:s immigrations- och sök- och räddningspakt farhågor om humanitära konsekvenser
Oro över de humanitära konsekvenserna av det nya avtalet
Inledning och sammanhang för EU:s nya invandringspakt
Den nya Europeiska unionens invandrings- och asylpakt, som nyligen kommit överens om, har väckt kritik och oro angående dess potentiella konsekvenser för migranters, asylsökandes och flyktingars rättigheter. Trots den triumferande retoriken kring tillkännagivandet av dessa reformer har Human Rights Watch beskrivit pakten som en katastrof för migranter och asylsökande. Dessa reformer, centrerade kring avskräckning, har kritiserats för att vara både ineffektiva och missbrukande, vilket ytterligare komplicerar ett redan komplext och grymt system.
Kontroversiella detaljer och mekanismer i den nya pakten
De föreslagna ändringarna i pakten inkluderar införande av påskyndade gränsförfaranden för dem som bedöms ha små chanser att få asyl. Detta kan innebära frihetsberövande och inledande av undermåliga asylförfaranden som berövar individer grundläggande skyddsåtgärder, såsom juridisk hjälp, och även involvera fingeravtryck av barn så unga som sex år gamla. Paketet innehåller en "krisreglering” som skulle göra det möjligt för EU-stater att avvika från grundläggande mänskliga rättigheter och gå mot att legalisera förnekandet av rätten till asyl.
Inverkan på sök och räddning till sjöss och medlemsstaternas ansvar
EU:s nya immigrations- och asylpakt ger upphov till betydande oro angående sökning och räddning till sjöss i Medelhavet. Enligt Europeiska kommissionens byrå för grundläggande rättigheter, sök- och räddningskapaciteten i Medelhavet är begränsad, med endast 13 av de 21 icke-statliga fartygen och flygplanen i drift. Rättsliga och administrativa åtgärder stör ofta icke-statliga organisationers arbete, vilket ytterligare begränsar deras räddningsmöjligheter. Detta kan få allvarliga humanitära konsekvenser, särskilt för dem som är i ångest till sjöss.
Kritik och framtida utmaningar
Den nya pakten, tillsammans med EU:s ansträngningar att flytta ansvaret till grannländerna Libyen, Tunisien, Turkiet och Egypten, signalerar en oroande vändning när det gäller mänskliga rättigheter, sök och räddning till sjöss och rättigheterna för människor i rörelse, vilket strider mot EU:s kärnvärden. Reaktionen av organisationer som Human Rights Watch I stället för att ta itu med EU:s ofta misslyckade hantering av irreguljär invandring, kan pakten förvärra situationen och tvinga EU:s medlemsländer att vägra att flytta människor och investera i gränsstängsel, taggtråd och övervakning snarare än humanitära åtgärder.